Psykologen: Svensk innovationspolitik kan rädda läsförståelsen

Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.

I min roll som expert inom beteendeförändring arbetar jag i en rad projekt som alla syftar till att få till viktiga förändringar inom den breda bemärkelsen hållbarhet. Ibland finansieras dessa delvis av innovationsmyndigheten Vinnova som med riktade medel bidrar till att accelerera de omställningar som Sverige behöver. Privata aktörer får stöd för att utveckla ny teknik, offentliga aktörer får stöd för att öka användandet av nya lösningar, och så vidare. Alla projekt når inte sina mål, men det finns en uttalad ambition hos Vinnova att finansiera sådant som ska kunna skalas upp och spridas till andra som jobbar mot samma mål.

Jag efterlyser ett liknande angreppssätt när det kommer till läsning, för vad är läsning om inte att göra något? ”Den stora läsutmaningen” är ett utmärkt exempel på att det går att skapa och skala upp insatser inom läsning som påverkar tiotusentals barns beteenden till det bättre. Pratar jag med branschkollegor internationellt så finns det ännu fler exempel på sådana insatser. De börjar smått, de utvärderar vad som funkar och sedan skalar de upp.

Bevisad effekt

Exempelvis har branschkollegor i USA utvecklat och utvärderat program tillsammans med den ideella organisationen Stand for Children i syfte att etablera läsvanor i hemmet. Programmet riktar sig till lärare som får en stegvis guide för att både kartlägga hinder som barn och deras familj upplever kring läsning, och verktyg för att designa egna läsinterventioner tillsammans med sina elever. Vid University of Chicago finns en beteendeenhet med fokus på just föräldraskap. Forskarlaget har exempelvis kunnat visa hur interventioner som bygger på målsättning och regelbunden feedback mer än dubblerat den tid som föräldrar lägger på högläsning tillsammans med sina barn.

Statliga medel till rätt projekt

Kulturrådet finansierar många fina initiativ inom läsfrämjande, men jag uppmanar dem att bredda sin syn på hur sådana insatser kan se ut och vilka som kan driva dem. Tänk om Kulturrådet skulle göra ett studiebesök hos Vinnova för att lära sig hur man med statliga medel kan accelerera en utveckling som många vill se? Tänk om en del av Kulturrådets bidrag skulle gå till projekt med en uttalad ambition att hitta vad som får fler barn, ungdomar och vuxna att läsa – men med ett uttalat mål att sprida och skala upp de insatser som funkar?

Problemet är inte vad svenskar läser, utan att de flesta läser för sällan till förmån för mer direkt belönande format. Bokbranschens aktörer har inte den typen av marginaler som gör det möjligt att finansiera innovativa lösningar som ökar läsningen i landet. Med en litteraturpolitik som hämtar inspiration från Sveriges fungerande innovationspolitik skulle vi se fler insatser, lära oss snabbare och bli bättre på att skala upp sådant som funkar.

Niklas Laninge är psykolog, författare och vd för Nordic Behaviour Group.

Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.